Ostronguiden reste sommaren 2014 till Normandie och Bretagne för att följa kusten västerut och njuta av ostron längs vägen. Nu har vi kommit till Cotentinhalvön som sträcker sig nordväst och bildar Normandies norra spets.

Om man som ostronguiden följer östra sidan av Cotentinhalvön norrut kommer man efter någon timmes bilfärd till Utah Beach och ostronregionen Saint-Vaast-La-Hogue. I området finns ett trettiotal producenter. Sedan 2004 har en virussjukdom angripit ostronen och produktionen har minskat rejält. Man gör försök men har ännu inte lyckats producera ett resistent ostron.Sebastien Lejeune är odlaren som därför bestämt sig för att satsa på ostronturism. Han kör ut sina besökare i ”tracto-car” till odlingarna under ebb och guidar initierat medan tidvattnet stiger.

Ostronguiden tittar på ostron som någon kilometer ut på havsbottnen växer till i säckar, poches. De tas in med jämna mellanrum för sortering och sätts sedan tillbaka i en ny poche. Fyra år tar det innan ostronet är färdigt att avnjutas.

I en del poches har han lagt ett trettiotal bigorneaux, små snäckor, även kallade escargot de mer. De hjälper till att äta upp alger. Efter 3 år säljs snäckorna för konsumtion. De ingår ofta i en plateau de fruits de mer, kokta men serverade kalla. Man får peta ut det sega men välsmakande innehållet med en speciell nål. Syns längst till höger på bilden nedan. Bland andra livsnödvändiga redskap för en skaldjursälskare.

Virusangrepp är inte det enda problemet för stackars Sebastien. Ostronen kan angripas av mask (polydore) som borrar sig genom skalet och dödar det intet ont anande ostronet. Som om detta inte skulle vara nog förekommer ostronstölder. Bybor och turister är ett mindre problem, värre är att ostronodlarna stjäl av varandra.

Ostronen härifrån säljs under namnet Huitres de Normandie eller Huitres St Vaast de Normandie.